~~

Känns som år och dar sedan det var aktivitet här. Kan bero på att jag för det mesta inte gör något om dagarna. 
I helgen var det sååå suveränt väder så det gick helt enkelt inte att vara inne. Jag och Jesper drog oss ut i skogen och bara njöt av tillvaron och av ca 300 bilder så blev jag bara nöjd med dessa två.
 
- Denna bild är fotad efter J's önskemål, jag gillar den även fast han har grenar i ansiktet!
 
 
- Här lyckades jag fånga aktivitet i ett äppelträd, jag är ju ingen proffsfotograf utan en amatöris med en systemkamera, men jag gillar den! 
 

Svenska Mästerskapet i Armbrytning

Vänster Arm 28 mars 2014
Armbrytnings SM drog igång i fredags och Jesper gjorde bra ifrån sig. Han tävlade Junior18 -60kg och Senior -60kg och tog hem segern i Junior och ett silver i Senior. Han är nöjd, jag är nöjd, alla är nödja!
 
 
 
                                                     
 
 
Höger Arm 29 mars 2014
Lördag och höger arm har dragit igång, vi åkte hem sent igår och somnade innan vi ens hann lägga huvudet på kudden. Kan ju förklara för dom som inte vet att SM är i Vimmerby (småland) och vi bor i Bettna (södermanland) och har alltså åkt fram och tillbaka. Så det var upp tidigt idag, käka frukost och sen sätta sig i bilen på en gång. Idag var det ännu en gång Junior -60 kg och Senior -60 kg där han tog hem silvret i Junior och en 5e plats i Senior. Höger har alltid varit hans "svaga" arm så vi är nöjda även idag! 
 
 
 
                                          
 
 
Det var ljuvligt väder båda dagarna så vi passade på att ta en glass i solen under lördagens paus på ca 2 timmar. Armbrytning är sååå jävla långtråkigt men det är det värt när man ser hur han utvecklas och tar sig högre upp på pallen! 
 

Det är ju solklart!

Av olika orsaker satt jag idag och kollade runt på olika sidor där man lär sig att "handera sin ilska" och kom fram till både det ena och det andra. Till och börja med lärde jag mig att jag inte är arg för att jag är deprimerad. Jag är deprimerad för att jag är arg. Just det. Ilska kan utlösa både det ena och det andra i din lilla knasiga kropp och via denna artikel så fick jag svar på alla frågor och funderingar som spunnit omkring i mitt huvud. Allting blev liksom solklart för mig, så då är ju frågan: varför är jag så arg? Jo, det ska jag ta och skriva ner nu tänkte jag.
 
I i stort sätt hela min skolgång har jag på ett eller annat sätt blivit utsatt för mobbning(i största del av samma människa men det hör inte hit). Det började i ettan och pågick ända till nian, folk frös mig ute, kallade mig saker bakom ryggen och sa att jag var dålig på precis alla sätt. Det fick mig att tappa allt, jag tappade all självkänsla, all självrespekt och min tillit till allt och alla, även mig själv. Jag började kritisera allt jag gjorde och ingenting var bra nog, allt skulle vara perfekt. Men med den vilsna och ledsna själ, som jag har ännu idag, så kunde ingenting bli perfekt i mina ögon, allt jag gjorde var fel, allt jag sa var fel, så jag vände mig inåt. Jag avskärmade mig ifrån allt, slutade prata med folk, slutade gå i skolan. Jag genomled nästan 7 år, sen fick jag nog, jag slutade gå till skolan helt och olika resurser blev insatta. Jag har dock alltid varit för feg för att skada mig själv, så det ända sett jag skadat mig själv fysiskt på är att börja röka, jag rökte till och från när jag hade en såkallad down-period i 5 år utan att någon visste om det. Psykiskt behövde jag inte skada mig, det hade dom redan sett till att jag blivit. Efter 1 år hemma ville jag ha en förändring, jag kände att det behövde ta slut. Jag var redo att satsa allt.
 
År 2011 började jag på en skola som kallas för Röda Villan, en skola för folk som är skoltrötta eller av andra anledningar inte velat gå i skolan, där man fick en chans att komma tillbaka till vardagen. Jag träffade många människor som jag började tycka om, som jag kände att jag kunde relatera till men var för blyg och osäker för att prata med och sen kom han. Han som gav mig komplimanger, han som sa att jag förtjänade så mycket mer än att få massa smuts kastat på mig, han som gjorde att jag trodde att jag var kär, på riktigt. Det var bra, första veckan, men efter det började han förändras, han hade mig lindad runt sitt lillfinger och kunde säga och göra vad som helst och jag gjorde det. Han började behandla mig dåligt, han bröt ner mig sakta men säkert, för att jag inte skulle märka det, han fick mig att känna mig otillräcklig och jag ville göra allt för att duga för honom. Så jag slutade äta, jag rasade 11 kg på en månad, blev tunnare och tunnare, men jag dög ändå inte för honom, jag blev förkrossad, förbannad faktiskt. Sen kom julen och han åkte till en gammal kompis, han tog några öl, han blev full, han blev kåt och han knullade henne, hon tackade så gott för det, öppet och offentligt på facebook och jag fick nog, jag dumpade honom. Men inte nog med det så trodde jag ju fortfarande att jag var kär i honom, så dum som jag var tog jag ju tillbaka honom 2 månader senare. Samma sak då så bröt han ner mig sakta men säkert och fick mig att känna mig oälskad och otillräcklig. Vi blev bjudna på fest och han ville gå som det "perfekta paret" så jag var tvungen att sminka mig, jag var tvungen att göra mig fin, för annars skulle inte han prata med mig under hela kvällen, sagt och gjort, jag gjorde mig fin. Men alkohol har aldrig varit min grej, så jag gick där ifrån, varpå mamma ser honom dyngrak ute på gatan, han blev portad, han började bråka med mig, han hotade med massa olika saker och sen hörde jag inte mer av honom förns dagen därpå när han smög in och hämtade sina saker för att sen undvika mig i en vecka (trots att vi såg varandra varje dag i skolan) för att sen göra slut. Jag var ganska tydlig med att: "du ska inte tro att du kan komma och krypa om 2 månader igen" sagt och gjort, sen hördes vi inte mer.
 
För att göra denna redan långa story kort så beror min ilska på all skit jag fått gå igenom, alla människor som smutskastat mig och fått mig att känna mig otillräcklig. Jag mådde bra, i 7 månader efter att jag träffade min nuvarande pojkvän, men när nyförälskelsen lägger sig kommer spökena krypandes tillbaka. Allt jag fått genomgå har lett till att jag smutskastat mig själv, nedvärderat mig själv, satt upp en bild på en misslyckad trasig tjej som egentligen förtjänar all lycka i världen. Den tjejen som tagit sig igenom det mesta folk annars väljer att avsluta med att ta livet av sig. Jag inser nu att jag är stark, att jag förtjänar att må bra. Jag förtjänar att vara lycklig och inte behöva gå och vara arg på mig själv för något som andra utsatt mig för, jag är klar med detta nu, jag ska bli den lyckligaste tjejen i världen, för det förtjänar jag!
 

student - funderingar

Ja, det stod klart för mig ganska tidigt att jag inte kommer ta studenten, över huvud taget. Tråkigt, för det har varit ett av mina största mål genom livet, men så är det och det får jag acceptera.. Men nu är det ju så att jag är tillsammans med en kille som är ett år yngre än mig, som om lite mer än ett år står där nervös, småfull och supertaggad på att ge sig ut i det vuxna livet. Jag kan komma på mig själv ibland med att hata honom för det, hata att se honom lyckas när jag själv misslyckats. Jag hatar ju inte egentligen, men mitt eget misslyckande förvandlas till hat. Men det är slut med det nu, för jag är stolt över honom, stolt över att han klarat av alla dessa år i skolan trots motgångar. En mer stolt tjej går nog inte att hitta. Jag unnar honom den dagen, den dagen kommer vara hans och bara hans. Den sista dagen i det ungdomliga livet. Jag kommer att stå vid hans sida, stolt och mäkta lycklig över hans lyckande, jag kommer gråta på hans axel och älska honom ännu mer just denna dag. Det är han värd, han är värd att bli älskad varje dag, men lite extra just den dagen. Jaa, han är värd det! 

När vet man att det är dags att släppa taget?

Det vet man nog aldrig. Men jag fick en sådan uppenbarelse och det är nog dags nu.
 
Man ska avsluta när man är på topp, är det inte så dom säger? Well, det har redan börjat gå utför här. Det är dags nu, att släppa taget och blicka framåt åt något bättre, något som kan få mig att må bra istället för att dra ner mig i djupare tankar. Ja, det är dags nu.

SEMLOR

 

26 februari

Dagen idag har varit seg, men ändå gått så jävla snabbt.
 
Började med att gå upp och äta frukost tillsammans med mitt ♥ för att sen kramas lite i sängen innan han åkte vidare till skolan. Själv somnade jag om och vaknade inte förns halv 10 när min kontakt på soc ringde och väckte mig. Jag gick upp, tog ut hunden och åt lite mer frukost. Efter det väntade jag in klockan och åkte till stan för att möta upp Jesper för att springa lite ärenden innan jag mötte upp Mamma med familj på banken. Handlade lite och sen åkte jag hem och nu sitter jag här. Har dessutom precis klickat hem världens sötaste klänning, den var verkligen 'to die for'. 
 
 

Hårdrockare!

 
Yes! Där har ni mig, ca 7 månader gammal! Hade ju stil redan på den tiden, och sjunga kunde jag också! 

Kaos

Börjar dagen med att vakna upp ur den hemskaste dröm någonsin. Något i stil av att bli jagad av en terrorist med lastbil. Hoppa över elstängsel och kohagar in i skogen för att fly. Nej usch.. 
Förutom det så är allt bara totalkaos i mitt huvud. Känslor hit, känslor dit, glåpord hit och glåpord dit. Känner mig oönskad och ovärdig.
En usel start på en annars fin söndag..

blickar tillbaka

på livet och försöker göra en lista på saker jag gjort bra.
- Den listan blev visst inte speciellt lång.
 
I 18 år har jag levt ett liv här på jorden, och det enda jag kan komma på som jag gjort bra ifrån mig är en huvudroll i en skolpjäs när jag gick i 5an. Jag va skitnervös eftersom att jag blev tilldelad rollen 2 veckor innan "the big night" men satte den perfekt! Men förutom den rollen, den enda kvällen, har jag inte gjort en enda grej jag kan vara stolt över... Näe, faktiskt inte..

Gamla Klipp

 
 
 
Hittade dessa två klipp och började genast skämmas hahaha.
Hade vi inge vett i huvudet?! 
2009
 

Hemma på landet

16/2-14 till 18/2-14
 
Har precis satt mig ner för första gången idag och bara tagit det lugnt. Det har varit en hektisk dag med så mycket att göra, men jag tänker att jag börjar med den 16 februari, då mina dagar på landet började.
 
16 februari.
Jesper lyckades äntligen lura med mig ut till skogen där han bor. Det var jobbigt till en början men så fort jag satt foten innanför dörren släppte det. Idag gick vi upp klockan 07:30 för att hans mamma skulle hämta upp oss efter jobbet så att vi skulle slippa åka buss. Vi kom hem och tog en sväng i solen innan vi gick in och kramades i några timmar. Efter det spenderade vi hela dagen utomhus, öste hundskit och annat som man måste göra när man bor på landet. På kvällen blev det även en tur in till Flen för lite armbrytarträning och efter det hem och i säng.
 
17 februari.
Idag vaknade vi halvtidigt av att Jespers syster kom på besök för flyttstädning. Vi åt frukost och gick sedan ut, det var sol även idag. Vi fixade långkoppel till Dessy och sedan drog vi över det leriga gärdet och tog en lång, varm, blåsig promenad. Hittade även årets första nyckelpiga och upptäckte att snödropparna var påväg upp. Till kvällen åkte vi även till My & Calle för lite fika och träffade även Janne, Becca, Linda & Niclas - passade även på att hämta Jack & Liam som skulle med oss till badhuset dagen därpå.
 
 
18 februari. 
Idag gick vi upp kvart över 6 för att raka ben och tvätta hår för att sedan åka till Äckeltuna för lite bad på Vattenpalatset tillsammans med Jack, Liam, Therese och Jespers moster och kusin. Mycket trevligt men lite långtråkigt då det inte fanns så mycket att utforska. 
Efter många timmars bad så åkte vi vidare till jesper-moster för lite lunch och sen vidare hem för att äta pannkakor med smultronsmak ♥ Vi plockade även isär min nya säng (tack My) och Jespers soffa som fått en ny plats i min lilla 2a utan kök :')
 
 Mitt fina hjärta ♥
 
  Något trött på hemvägen, dregglis ♥
 
 Fick ny hatt av Liam, sötnöt ♥
 
 
 
 
 
 
 

Mitt stora feta drömbröllop

Tror egentligen dom flesta tjejer drömmer om att ha ett maffigt bröllop. Stor kyrka, den vackraste vita klänningen, det fina håret, sminket och naglarna. Alla dekorationer, alla förberedelser, allt.
 
Jag om någon drömmer om ett sådant bröllop, inte mindre sen jag träffade "the love of my life" heller. Jag beundrar klänningar varje dag, kollar hår, olika sminkningar, kollar tårtor, lägger budget och planerar. Studerar låtar och mycket mer därtill. För att få den drömmen sann kommer jag spara vartenda öre som jag inte behöver, jag ska lyckas uppnå den högsta drömmen, om jag så måste sälja allt jag äger och har (kanske inte allt, men mycket).
 
 
Den dagen jag äntligen får säga ja, kommer vara den absolut bästa i mitt liv, det känner jag på mig! 
 
 

Han

Jag ser honom ligga där, tätt intill mig. Jag hör honom andas, han tar långa tunga andetag, det märks att han är avslappnad. Han har slutit ögonen och fallit ner i sömnvärlden, jag undrar vad det är han drömmer. Kanske drömmer han om mig, kanske inte. Det återstår att se om han vill dela med sig av sin resa när han vaknat upp i morgon.
 
Han har armarna i någon konstig position över huvudet, det ser nästan obekvämt ut. Jag förstår inte hur han kan ligga på så konstiga sätt. Jag har beundrat honom en lång stund och det svider än att släppa blicken ifrån hans ansikte, han är så gudomligt vacker när han sover. Jag får bita mig hårt i läppen för att inte krypa nära och riskera att väcka honom. Jag tittar ner i mobilen, skriver några ord och fäster sedan åter blicken på den otroligt fina pojke som ligger brevid mig i sängen.
 
Att man kan vara så förälskad i en annan människa, känna en sån magi. Var gång jag vilar mina ögon på honom så händer det något inom mig. Jag blir varm och hela min kropp blir glad och sprallig. Han gör mig så förbannat lycklig. Jag blir nästan rädd. Men jag är så tacksam över att ha denna människa i mitt liv, utan honom hade deg nog varit betydligt mycket värre, utan honom hade jag aldrig orkat så här långt.
 
 
- Jag Älskar Dig, Nu & För Alltid ♥ ♥

sparka sig fram i solen.

Yes! Jag och Jesper åkte hem till Bettna och drog faktiskt fram spraken och tog en runda i det otroligt fina vädret igår. Synd o säga att det är lika fint idag, världens snöstorm... Efter kanske 2 km så vilade vi faktiskt i solen och bara njöt, tills jag såg att vildsvin bökat upp hela gärdet bakom oss. Då fick jag smått panik och vi sparkade oss tillbaka. ^^ 
 
 

värdelösa dag.

Jag försöker och försöker men allt man går tillbaka är skit.
Vet inte hur många jag försökt få upp en konversation med idag, men alla verkar sura eller på något sett irriterade. 
- Liksom, ursäkta att jag hörde av mig, det ska inte ske igen..
 
Har förövrigt varit en helkass dag, fick medicin utskrivet, något jag har en dålig inställning emot.
- Vill verkligen inte ha medicin..
 
Annars då? 
Känner att jag är liten som en myra, vill krypa in i en håla och gömma mig tills vintern är över.
Vill ha sommar, sol, värme. Myggor, Getingar, Humlor och insekter av alla slag.
Fågelsång, varma sommarregn med åska och blixtar. Heta stränder och halvt naken ligga på stranden och sola min bleka pinne till kropp. Vill kunna ta en promenad utan att behöva ta på mig kläder, lager efter lager. Springa ut i shorts och linne. Bada i sjön, plocka blåbär, cykla, kasta pil, sparka boll, måla av min pojkvän, spela in roliga filmer ifrån sensommarkvällspromenaderna, äta 'råa' marshmallows medans dom andra grillar dom över den halvt döda elden som är kvar efter grillningen. Njuta av en kall cider när man lyssnar på naturens sånger, gå i klänning, vara solbränt, ha bikinilinjer. Finns inga tvivel om att sommarn är då jag mår som bäst. Om det så kräver att jag åker utomlands i ett halvår varje år, då får det bli så, sommaren är jag, sommaren är då jag mår bra.
 
 
 
 

19/1-2014

Har legat på sängen hela dagen men är ändå helt slut. Förstår inte riktigt hur fan det går till men så är fallet. Svärfar var här ett tag då han fått soppatorsk och han inte tog sig hem, stackarn. Men det var trevligt att få prata lite :)
 
Ätit idag;
Frukost: 2 smörgåsar. Ett glas bubbelvatten. Mediciner med en sked äppelmos.
Lunch: Några popcorn
Middag: En halv potatis

Det här är min story.

Friends, ett bra koncept men det fungerar på fel sätt. Eller, det kan jag ju inte uttala mig om eftersom att jag längre inte går i skolan. Men när jag gick i skolan hade vi "friendsare" som skulle finnas där för dom utsatta, varav dom som blivit utvalda i själva verket var dom som utsatte folk för mobbning.

 

Jag gick i skolan 9 år, varav 8 av dom åren blev jag mobbad. Jag har aldrig upplevt att någon annan än jag själv stått vid min sida och trott på mig, tills den dagen i årskurs 6 som en av tjejerna i klassen fick nog och tog mitt parti. Folk frågade henne hur hon kunde umgås med någon som mig och hennes svar var enkelt "hon har inte gjort mig något, och vad jag vet så har hon inte gjort dig något heller". Grejen var den att jag hade en kompis, hennes namn spelar ingen roll. Vi gjorde allt ihop, tills den dag vi hade olika åsikter om saker och ting. Vi började skicka fula ord över sms till varandra, onödigt om man tänker efter. Men hon gick till läraren, som i sin tur ringde hem och sökte efter min mamma för att berätta vad som hänt. Det lustiga var ju att hon bara visat upp vad jag skrivit, men inte vad hon själv skrivit. Så ännu en gång fick jag ta skit för något som två skulle vara inblandade i, men som en hel skola blev inblandad i. Under den här tiden var jag tillsammans med en kille som gick i skola i "grannbyn" och jag bönade och bad till min mamma om att få byta skola. Men fick alltid svaret "att rymma ifrån problemen löser dom inte, det gör dom bara värre" något jag hatade henne för. Hon förstod ju inte. (Idag är jag tacksam över att kärringen var så envis.) Men i alla fall, på något vänster blev klassen sams, jag åkte med på klassredan och hade faktiskt riktigt roligt. Sen kom avslutningen och sommarlovet, hormonerna började sprudla i kroppen och vi började komma in i tonåren. Även här tog friends slut och vi övergick till högstadiet.

 

Efter ett bra sommarlov började vi i 7an. Jag började i en klass jag till en början stormtrivdes i men tröttnade ganska snart på killarna som inte alls verkade veta vart dom hade sig själva och gjorde allt för att få en gnutta uppmärksamhet (jag skyller på hormonerna) så jag bytte till en profilklass. I den klassen gick även resten av min gamla klass. Jag kom fort in i gänget och trivdes nästan alldeles för bra. Jag fick kompisar, började umgås med människor och levde livet. Tills den dag vi slutade 8an. Min käre mentor hade under en lång tid tjatat på mig och ville att jag skulle sjunga på skolavslutningen, något som resten av tjejerna inte verkade allt för förtjusta i. Dom andra gick ihop och sjöng och spelade i grupp och där stod jag, alldeles själv på scenen i den äckliga aulan, med bara en komptjej på gitarr. Jag sjöng, jag fick stående ovationer, folk klappade som galningar och jag kände mig måttligt nöjd. Tills jag kom hem och hela min facebook bombades med hatord och trakasserier. Ord som "fyfan vad du är dålig" "Du borde skämmas, hur tänkte du när du gick upp på scenen?" "Du kan inte sjunga" och så mycket mer därtill som resulterade i att jag slutade sjunga. Orden kom ifrån någon jag trodde var min vän, jag hade visst fel.

 

När jag sen kom tillbaka till skolan efter ännu ett sommarlov kändes ingenting som förut, det kändes kallt och stelt så fort jag klev innanför dörren till vårat klassrum. Alla titade konstigt på mig och jag kände mig inte alls bekväm. Den dagen var början på ett rent jävla helvete. Hela klassen vände sig emot mig, jag blev kallad hora hit och dit, folk ville se mig död och så mycket mer därtill. Tillslut orkade jag inte mer, jag begravde mig under kuddar och täcken. Slutade gå till skolan, tog bort alla gamla klasskompisar ifrån facebook, slutade bry mig. Socialen blev inkopplad, BUP blev inkopplat och så mycket mer minns jag inte ifrån den perioden. Ett år är totalt borta i mitt liv, ett år av tomrum.

Efter det året började jag på en såkallad skola för skoltrötta, man går ett år för att förbereda sig inför den vanliga skolan (det var mer som ett dagis för tonåringar som haft det svårt, så det räknas inte som skola). Där började jag tillsammans med en barndomsvän som visade sig skulle bli väldigt betydelsefull för mig under den här perioden. Jag träffade även min andra pojkvän - den första och den andra jag ångrar i en skala av 4. Jag kom på fötter igen. Trodde jag hade allt jag kunde önska mig, tills den dag jag insåg att pojken jag trodde jag var kär i bara utnyttjat mig. Jag blev totalt fixerad vid mitt utseende och drabbades av svåra ätstörningar, jag rasade 13 kg på två månader, gick ner 3 byxstorlekar och var ständigt trött. Även det året är suddigt, jag minns inte alls mycket. Men.. Jag fick en andra chans och fick gå ett år till. Jag började äta och jag gick upp i vikt. Jag älskade alla. Jag ville gå dit och jag mådde bra. Det här året träffade jag även min nuvarande pojkvän - allt var toppen. Jag var upp över öronen förälskad och kunde verkligen inte önska mig något mer. Men efter några månader började mitt mående förändras ännu en gång, inte pågrund av mobbning den här gången, men av något som jag antar har med mobbningen att göra. Jag fick konstaterat att jag lider av depression, något jag länge varit livrädd för. Något som jag lider av än idag. Men skillnaden nu, är att jag är påväg tillbaka. Att jag idag vet varför jag mått som jag mått och på så sätt kan arbeta mig vidare. Jag kan även tillägga att jag idag sjunger igen, inte inför folk, men jag jobbar på det.

 

Jag klandrar idag inte mina mobbare, jag hyllar dom. Hade det inte varit för mina mobbare så hade jag aldrig träffat mitt livs kärlek, jag hade aldrig haft dom erfarenheter som jag har idag, och jag hade nog inte märkt av på samma sätt vad lycka innebär, vad kärlek innebär och vad det innebär att ta hand om varandra. Jag tänker inte sluta hoppas, jag tänker inte sluta kämpa. Och jag hoppas att jag med det här inlägget på något sätt når ut till andra som blivit utsatta. För även om man är själv, även om man inte har någon. Så är man ALLTID starkare än dom personer som trycker ner en. Jag vet!


Plus och Minus

Ett av mina mål 2014 är att fotografera och uppdatera bloggen mer, så jag tänkte faktiskt börja med att göra en plus och minus lista över 2013.
 
 
+ Plus Listan
 
+ Jag träffade Jesper.
+ Gick ut offentligt med att jag och Jesper var tillsammans.
+ Firade tre år tillsammans med Dessy (min vovve)
+ Firade mitt livs första alla hjärtans dag tillsammans med någon jag älskade.
+ Jag slängde mig på rygg i snön tillsammans med Jesper och kollade på molnen.
+ Jag åkte till Stockholm och kollade på One Direction tillsammans med en tjej jag inte träffat på 3 år.
+ Jag satte mig på hästryggen igen efter flera år.
+ Jag skaffade ett sparkonto.
+ Jag fick världens bästa bonusfamilj ♥
+ Jag åkte på armbrytartävlingar.
+ Jag strosade runt i Sveriges finaste stad, Västervik med min pojkvän ♥
+ Jag plockade vilda blommor var och varannan kväll.
+ Vi var ute i skogen och plockade massa bär.
+ Jag hade sommarjobb som fritidsledare.
+ Jag och Jesper åkte i smyg upp till Ockelbo för att jobba röven av oss på Tivolii 
+ Jag fick ett speciellt jobberbjudande som jag tackade nej till.
+ Jag köpte min alldeles egna systemkamera, och extra objektiv.
+ Jag åkte på mitt livs första utlandsresa tillsammans med Jesper och mina svärföräldrar.
+ Jag betalade min utlandsresa med egna pengar.
+ Vi doppade fötterna i Östersjön och såg slämmiga maneter.
+ Vi promenerade i sanden i Polen och plockade snäckskal.
+ Jag åt den godaste pastan någonsin!
+ Jag gjorde mitt livs första ullaredsbesök. 
+ Jag förlovade mig med Jesper ♥
+ Jag fyllde 18 år!!
+ Jag handlade på nätet för första gången utan förälders tillåtelse. 
+ Jag köpte ny telefon, för egna pengar. 
+ Jag gick mitt livs första nyårskyss ♥
 
- Minus Listan
 
- Jag bråkade en hel del med Jesper.
- Jag tog bort min läpppiercing. 
- Jag gjorde inte allt jag egentligen velat göra.
- Jag började inte träna.
- Jag fick diagnosen depression och ångest.
- Jag hade massa ryggbesvär.
- Jag vrickade foten x antal gånger pga. för svaga muskler.
- Jag handlade för lite när vi var utomlands (haha)
- Jag har misskött skolan ( finns iofs en anledning.. ) 
- Jag bröt ihop x antal gånger pga. pengar..
 
 
 
 
Som ni kan se så är pluslistan betydligt mycket längre än minuslistan. 
Det har hittills varit det bästa året i mitt liv, så 2013 lär bli svårt att slå. 
Men jag ska göra mitt bästa för att göra detta år ännu bättre! :D

10 saker ni antagligen inte visste om mig.

  1. Jag är rädd för mörker och tystnad.
  2. Jag är extremt kärleksfull.
  3. Jag går ner i vikt, trots att jag är världens största godisråtta.
  4. Jag tror på spöken och på liv efter döden.
  5. Jag har aldrig varit full, någonsin (!!)
  6. Jag sover med en gosebjörn när inte Jesper är här, om jag inte är sur på honom, då ligger nallen på golvet.
  7. Jag älskar alla mina saker, kan inte sätta något högst upp på listan.
  8. Jag vill så mycket med livet men orkar inte, så jag ligger mest på sängen och ruttnar.
  9. Jag vill ha en bebis, typ nu.
  10. Jag får kalla kårar av spindlar..

Tidigare inlägg
RSS 2.0