fromyeartoyear.blogg.se

Allt började i oktober 2011, i samma stund som jag blev tillsammans med mitt ex. 

Min lust försvann helt, och allt jag kände var att jag var tvungen att vara perfekt.

- Ha perfekt hår, perfekt ansikte, perfekt kropp. För att nån skulle se mig, för vad jag trodde var jag.

Jag klädde mig i kläder jag inte trivdes i och slutade äta för att gå ner i vikt, för att få den perfekta kroppen.

Ätstörningarna var ett faktum, och det spelade ingen roll vad jag gjorde, för jag kunde bara inte.

Jag kunde varken se mat, höra mat eller lukta mat utan att vilja kräkas.

 

Under en månads tid rasade jag och gick ner från 55 till 40 kilo. Jag krympe och mina kläder blev allt för stora för mig att kunna ha.

Jag mådde dåligt och orkade näst intill ingenting, men vågade inte erkänna för mig själv, tänkte att det är normalt och att det kommer gå över. - Det gick inte över..

I 4 månaders tid levde jag näst intill endast på grillchips och yoghurt, som jag åt när ingen såg på.

Och kände mig efteråt tvungen att springa av mig allt, eftersom att jag inte kunde kräkas pga. min fobi.

 

I samma stund som jag och mitt ex gjorde slut, i maj 2012 började mitt liv ta form..

Jag började äta, mindre portioner, och gick efter ytterligare några månader upp till 'normalstora' portioner och gick tillslut upp till hela 50 kg. 

 

Idag ( 14 april 2013 ) väger jag 48 kg, vilket vissa kan tycka är lite för min längd.

- Men idag mår jag bra, bättre än vad jag någonsin gjort, och det tycker jag är det viktigaste.

 

 Det är helt sjukt hur mycket man kan ändra på sig för att andra ska acceptera en.

 

Hade jag mått som jag mår idag, för ett år sedan.
- Hade jag aldrig låtit mig ändra på mig själv så fruktansvärt som jag faktiskt gjorde.