fromyeartoyear.blogg.se

Inte egentligen, men det är en känsla som svävar runt i huvudet just nu. Jag har nog aldrig känt mig så ensam som jag gör just nu. Aldrig någonsin. Det är 2 dagar kvar till julafton, 3 dagar kvar till Jesper kommer hit vilket betyder att vi har varit ifrån varandra i en vecka idag. Jag kan inte säga mer än att jag saknar honom, och det börjar kännas riktigt ordentligt i mitt hjärta nu, går med ont i bröstet hela tiden och gör inget annat än ligger på sängen och bara väntar på att han ska komma och krama om mig. 

Sitter och kollar igenom sommarbilderna och tänker tilbaka till just ett ögonblick jag tyvärr inte lyckats fånga på bild. Jag minns att vi inte hade gått på sommarlov ännu men i alla fall.

 

Det var en väldigt varm dag i Maj. Jag var hemma ifrån skolan för att spendera tid med min "tröttsjuka" pojkvän som varit på läger hela helgen. Vi sparkade boll hemma på tomten men insåg att det nästan var helt omöjligt då våra bjässar till hundar gärna ville ta bollen för oss, så vi bestämde oss för att gå till fotbollsplanen. Så vi började vandra längs gärdeskanten, för att inte trampa ner bondens skörd och kom efter en kort stund ut på en grusväg. Jag minns att det luktade sommar, och jag bara njöt. Vi kom till ett fält med maskrosor som jag gärna hade sprungit igenom och slängt mig handlöst i, men Jesper påminde mig om alla hemska färstingar så jag lät bli att göra det. Och snart efter fältet med blommor låg planen, men marken var alldeles för blöt för att springa i, bara tanken av det gjorde oss leriga, så det slutade med att vi tog av oss våra tröjor och la oss på en parkbänk och solade våra vinterbleka kroppar och bara njöt av vartenda andetag.. 

 

Att jag minns detta så väl har nog mycket o göra att det påminde mig om en typisk kärleksfilm. Men fyfaan så bra jag mådde den dagen, och fyfaan vad jag längtar tillbaka till våren, alla fåglar, syrsorna, fästingarna, myggorna, myrorna, alla läskiga vilddjur i skogen när man plockar årets första blåbär, hur man kan ligga en hel dag på en filt och bara njuta av solen, värmen, allt med naturen. Men snart är vi där igen, det är ju trots allt bara 107 dagar kvar till första april! ♥

 

Idag är det den 5 December vilket innebär att det är exakt ett år sedan jag la märke till Jesper för första gången.

 

Det var en snöig dag och jag åkte tidigare ifrån Röda Villan för att träffa en kompis som gick i skolan på skavsta. Anledningen till att jag skulle träffa henne var för att jag skulle sälja av massa saker vid skavsta, men det blev inte av. Jag gjorde henne sällskap i klassrummet där hon senare skulle ha prov. Vi sätter oss vid ett bord och jag sitter med ansiktet ut emot fönstret. Utanför springer vaktmästarn omkring i all iver för att få bort all snö ifrån bilen och jag pekar hysteriskt ( eftersom att vaktis är min kära moster ♥ ) och min kompis kollar på mig och frågar ifall jag menade 'han'. Jag minns att jag tittade på henne som om hon var dum i huvudet och sa att jag inte alls menade honom utan min moster som sprang utanför. Inte förns efter det la jag ner tid att slänga en blick på killen som suttit vid fönstret där min moster borstat snö ifrån bilarna. Jag tittade rakt in i hans ögon och blev kär, på en sekund. Utan att veta vad han hette, vart ifrån han kom eller vilken bakgrund han hade, så var jag så upp över öronen kär i honom. 

 

Jag försöker ha en positiv inställning vad gäller denna årstid. Men ååh, det går inte längre!

Jag är så trött på detta äckliga mörker, så trött på allt det gråa och trista, trött på nakna träd och gult gräs...

- Jag vill ha sommar, och det vill jag ha nu och gärna året runt!

 

Finns inget jag ser fram emot så mycket som första april, vårens andra månad, då man kan ta det lite mer seriöst. 

Inga mer mörka kvällar, inga mer nakna träd. Bara 118 dagar kvar!!!

Slutade 10:40 idag och drog efter det direkt ner på stan och handlade klart alla julklappar för i år. 

Känns fruktansvärt bra att ha det överstökat. Nu får man bara hoppas på att folket gillar det som komma skall ^^