fromyeartoyear.blogg.se

Sitter just nu i skolan och har ca 30 minuter kvar till lunch. Ska jag vara ärlig så hade jag gått hem för länge sen om det inte varit för att jag har utvecklingssamal efter skolan. 

 

Just nu är jag bara så trött på hela situationen att jag skulle kunna lägga mig ner här och nu, i skolan och bara sova. Vill inte vara med om verkligheten, vill inte sitta i en skolsal med massa måsten och krav om att "du måste göra de, du måste hinna med det." Just nu vill jag bara hem till min stora sköna säng. Hoppas på att min pojkvän ligger där redo att ta emot mig när jag hoppar på honom för att sedan gosa ner mig brevid i en otroligt varm och kärleksfull kram - sådär som vi alltid gör. 

 

Igår fick jag bekräftat att det är depression som jag 'lider av' och att det är därför jag mår som jag mår vissa dagar (läs alla dagar). Det tog ganska hårt på mig, nog för att jag visste om att det var något sådant som spökade, men att få det uppkastat i ansiktet gjorde frukansvärt ont i mitt lilla hjärta. Menmen, jag tänker försöka ta mig ur detta, jag tänker inte sitta i dynga upp till mitt längsta hårstrå i en stormig vind. 

 

 

Yes, nu har jag blivit välkomnad till det 'vuxna' livet som myndig. 

Nu kan jag gå på krogen, köpa cigaretter, snus, lättöl och cider som smakar läsk.

Dessutom kan jag nu skaffa alla piercingar i världen och tatuera mig utan mammas tillåtelse! 

Än så länge ser jag nog bara fördelar med att ha fyllt myndig. 

 

- Dessvärre ligger det nu mer ansvar på mig haha. Nackdel! :D

Träffade en gammal vän idag över en "fotodag" måste säga att det var riktigt trevligt! :)
Frågade ifall jag fick lägga ut några bilder och här är ett få tal av dom vi tog! 

 

Ida bestämde att vi skulle fota hennes två favorit dockor, som hon dessutom döpt efter mig och Jesper.

Så här är några av dom få bilder jag orkade ta innan jag hamnade på sängen med sprängande huvudvärk.

 

Idag är en sån dag när allt bara är bajs, jag känner mig ledsen, frustrerad, oälskad, otillräcklig och jävligt ful.

Har nog aldrig känt mig så äcklig som jag gör just nu om jag ska vara helt ärlig. Det är ju inte meningen att det ska gå ut över alla människor som läser det här onödiga inlägget, men jag känner att jag måste få skriva av mig och då får ni själva välja om ni vill läsa eller inte..

 

Blev osams med min pojkvän igår och känner mig fortfarande krossad efter vad han sa i telefonen. 

Dessutom känner jag mig så jävla ful när inte han hör av sig, jag behöver honom för att känna mig älskad och känna att jag räcker till precis som jag är. Utan honom vid min sida blir jag en liten vilsen och trasig flicka som längtar efter det lilla ljuset som just nu känns väldigt många miljoner mil iväg. 

 

Sitter och lyssnar på pepp musik för att försöka bli en gnutta glad, tyvärr utan några vidare bra resultat.

Snarare blir jag mer depp, tror jag ska lägga mig på sängen och ruttna i några år...