fromyeartoyear.blogg.se -

Vi ska ha barn!

2015-06-13 @ 21:35:46
Ni läste rätt! I december blir jag & min Jesper föräldrar till en liten bebis ♥
 
Hur visste vi att vi var gravida? 
Enkelt, jag tog ett test. Hade jag inte tagit det här testet som ni ser på bilden nedan så hade vi nog inte vetat om det så tidigt som vi gjorde. Jag hade sedan tidigare ett ynka test kvar, jag hade ingen som helst misstanke om graviditet men såg testet & kände att "fan, jag kan ju inte kasta ett oanvänt test." så jag kissade på stickan & fram kom två sträck. En aning chockad Emilia kan jag lova, det var något jag verkligen inte räknat med! Denna lilla krabat är dock väldigt efterlängtad nu & både jag & Jesper väntar ivrigt på att December ska vara här. Vi ser fram emot att få träffa vårt lilla mirakel ♥
 
Har jag några "problem"? 
Nej, inga alls faktiskt & jag har aldrig haft. Jag är oerhört tacksam över att jag hittills haft en sådan enkel graviditet. Fast jag har ju varit väldigt trött iofs, men det är inget egentligen 'problem' för mig. 
 
Vad hoppas vi på för kön?
Jag hoppas att det är en flicka, men Jesper vill helst ha en pojke. Vi får se vem som får rätt.
 
Ska vi ta reda på könet?
Jag ska ta reda på vad det är. Jesper vill inte veta så jag ska försöka hålla det hemligt för honom så länge jag kan innan han vill döda mig för att få reda på det (han är SÅ nyfiken & kommer inte kunna hålla sig fram tills förlossningen haha.)
 
Vad ser vi mest fram emot med att få barn?
Spänningen av att inte veta skulle jag tro, vem det är som gror där inne, hur du ser ut, vad du får för intressen och så vidare. Ett barn passar egentligen väldigt bra in i vårat liv nu, vi har alltid pratat om barn & efter missfallet så blev suget ännu större eftersom att man fick en bekräftelse på att man kunde bli gravid.
 
Var vår graviditet planerad?
Både ja & nej. Vi har ju inte direkt motverkat en eventuell graviditet så på så sätt, ja. Men vi har ju inte direkt "jobbat för det". Ärligt talat så hade vi bara sex tre gånger under den månad jag blev gravid haha!
 
Kommer vi bli bra föräldrar?
De bästa!!!
 
 
 

För han har tagit studenten!!!

2015-06-13 @ 17:34:00
(Jespers student 12/06-2015)
 
Igår tog min andra hälft studenten & gissa om hans flickvän var stolt?!
 
Tyvärr fick jag inga bilder ifrån utspringet då jag mest fokuserade på att 'hålla mig vid liv' i solen, det var så jäkla varmt igår så jag svimmade nästan ett antal gånger.
 
 
Min otroligt fina pojke ♥
 
Jag älskar dig & jag hoppas du vet om det!
 
 
 
 
 
 

Fick en orkidé av min älskling ~

2015-03-05 @ 17:36:05
 
 
 

Våren nalkas ~

2015-02-22 @ 23:59:00
Helgen spenderade vi ute hos Jespers föräldrar i nya huset och ååh så mysigt det är!
Våren har börjat smyga sig på och min lycka är mer än fullbordad, nu saknas bara att snön försvinner helt. 
  Förövrigt så har vi busat väldigt mycket med Jack och Liam, dessvärre blev bilderna på pojkarna allt annat än bra, så jag avstår ifrån att dela med mig av dom och delar istället med mig utav ännu fler blommor { som förövrigt blivit mitt 'standardmotiv'  som jag kommer att satsa på i framtiden. Natur över huvud taget har blivit det jag strävar efter att få fota, det som är allra roligast ♥
 
 
Dessa små sötnosar blommar så fint på svärmors köksbord. 
 
Denna underbara bild - tillsammans med snödropparna längre ner är helgens favoriter.
 
Tulpan sådär halvt utblommad - som jag vill ha de ♥
 
Lyckan var total när jag fann dessa underbaringar vid husknuten hemma hos svärisarna ♥
 
 
 
 
 
 
Anledningen till att jag namnger mina bilder med namn och blogg är för att folk gärna snor mina bilder och tar dom till sina egna. Något jag inte är okej med och har varit med om för många gånger!
 
 
 
 
 

Jag {hjärta} Kameran

2015-02-16 @ 14:26:00
Jag älskar att jag återfunnit min kamera, bilderna kanske inte är de bästa men det är en sådan otrolig känsla att återfinna något som man älskar att göra. Min kamera är typ det bästa jag har och jag har lovat mig själv att fortsätta använda den flitigt nu. { jag slutade använda den dels pågrund utav att jag inte hade någon inspiration och dels för att Jesper sa att min hobby var töntig och astrist att hålla på med. }  
 
       Blommor i olika form och nyans har liksom blivit mitt kall, det absolut bästa som finns att fota.
       Naturen i övrigt är också helt underbar att föreviga på foto. 
 
      Jag vet ärligt talat inte vad blomman heter, men den är åh så vacker.
 
       Denna orkidé fick jag av mina fina svärföräldrar när jag fyllde 19 i November förra året,
den blommar fortfarande.
 
 

Vackra, Vackra Vårkänsla ~

2015-02-06 @ 12:31:45
Jag känner att det var väldigt länge sedan jag la ut några bilder - men det kan ju bero på att jag helt enkelt tappat bort min kamera {tappat motivation och inspiration}. Men så här om dagen så fann jag den igen och lägligt nog för mig så stod mina tulpaner så fint på vardagsrumsbordet och skrek på mig att jag skulle fota dom, sagt och gjort, här är resultatet. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

~~

2014-05-19 @ 14:15:04
Känns som år och dar sedan det var aktivitet här. Kan bero på att jag för det mesta inte gör något om dagarna. 
I helgen var det sååå suveränt väder så det gick helt enkelt inte att vara inne. Jag och Jesper drog oss ut i skogen och bara njöt av tillvaron och av ca 300 bilder så blev jag bara nöjd med dessa två.
 
- Denna bild är fotad efter J's önskemål, jag gillar den även fast han har grenar i ansiktet!
 
 
- Här lyckades jag fånga aktivitet i ett äppelträd, jag är ju ingen proffsfotograf utan en amatöris med en systemkamera, men jag gillar den! 
 

Svenska Mästerskapet i Armbrytning

2014-03-30 @ 13:47:00
Vänster Arm 28 mars 2014
Armbrytnings SM drog igång i fredags och Jesper gjorde bra ifrån sig. Han tävlade Junior18 -60kg och Senior -60kg och tog hem segern i Junior och ett silver i Senior. Han är nöjd, jag är nöjd, alla är nödja!
 
 
 
                                                     
 
 
Höger Arm 29 mars 2014
Lördag och höger arm har dragit igång, vi åkte hem sent igår och somnade innan vi ens hann lägga huvudet på kudden. Kan ju förklara för dom som inte vet att SM är i Vimmerby (småland) och vi bor i Bettna (södermanland) och har alltså åkt fram och tillbaka. Så det var upp tidigt idag, käka frukost och sen sätta sig i bilen på en gång. Idag var det ännu en gång Junior -60 kg och Senior -60 kg där han tog hem silvret i Junior och en 5e plats i Senior. Höger har alltid varit hans "svaga" arm så vi är nöjda även idag! 
 
 
 
                                          
 
 
Det var ljuvligt väder båda dagarna så vi passade på att ta en glass i solen under lördagens paus på ca 2 timmar. Armbrytning är sååå jävla långtråkigt men det är det värt när man ser hur han utvecklas och tar sig högre upp på pallen! 
 

Det är ju solklart!

2014-03-20 @ 17:56:44
Av olika orsaker satt jag idag och kollade runt på olika sidor där man lär sig att "handera sin ilska" och kom fram till både det ena och det andra. Till och börja med lärde jag mig att jag inte är arg för att jag är deprimerad. Jag är deprimerad för att jag är arg. Just det. Ilska kan utlösa både det ena och det andra i din lilla knasiga kropp och via denna artikel så fick jag svar på alla frågor och funderingar som spunnit omkring i mitt huvud. Allting blev liksom solklart för mig, så då är ju frågan: varför är jag så arg? Jo, det ska jag ta och skriva ner nu tänkte jag.
 
I i stort sätt hela min skolgång har jag på ett eller annat sätt blivit utsatt för mobbning(i största del av samma människa men det hör inte hit). Det började i ettan och pågick ända till nian, folk frös mig ute, kallade mig saker bakom ryggen och sa att jag var dålig på precis alla sätt. Det fick mig att tappa allt, jag tappade all självkänsla, all självrespekt och min tillit till allt och alla, även mig själv. Jag började kritisera allt jag gjorde och ingenting var bra nog, allt skulle vara perfekt. Men med den vilsna och ledsna själ, som jag har ännu idag, så kunde ingenting bli perfekt i mina ögon, allt jag gjorde var fel, allt jag sa var fel, så jag vände mig inåt. Jag avskärmade mig ifrån allt, slutade prata med folk, slutade gå i skolan. Jag genomled nästan 7 år, sen fick jag nog, jag slutade gå till skolan helt och olika resurser blev insatta. Jag har dock alltid varit för feg för att skada mig själv, så det ända sett jag skadat mig själv fysiskt på är att börja röka, jag rökte till och från när jag hade en såkallad down-period i 5 år utan att någon visste om det. Psykiskt behövde jag inte skada mig, det hade dom redan sett till att jag blivit. Efter 1 år hemma ville jag ha en förändring, jag kände att det behövde ta slut. Jag var redo att satsa allt.
 
År 2011 började jag på en skola som kallas för Röda Villan, en skola för folk som är skoltrötta eller av andra anledningar inte velat gå i skolan, där man fick en chans att komma tillbaka till vardagen. Jag träffade många människor som jag började tycka om, som jag kände att jag kunde relatera till men var för blyg och osäker för att prata med och sen kom han. Han som gav mig komplimanger, han som sa att jag förtjänade så mycket mer än att få massa smuts kastat på mig, han som gjorde att jag trodde att jag var kär, på riktigt. Det var bra, första veckan, men efter det började han förändras, han hade mig lindad runt sitt lillfinger och kunde säga och göra vad som helst och jag gjorde det. Han började behandla mig dåligt, han bröt ner mig sakta men säkert, för att jag inte skulle märka det, han fick mig att känna mig otillräcklig och jag ville göra allt för att duga för honom. Så jag slutade äta, jag rasade 11 kg på en månad, blev tunnare och tunnare, men jag dög ändå inte för honom, jag blev förkrossad, förbannad faktiskt. Sen kom julen och han åkte till en gammal kompis, han tog några öl, han blev full, han blev kåt och han knullade henne, hon tackade så gott för det, öppet och offentligt på facebook och jag fick nog, jag dumpade honom. Men inte nog med det så trodde jag ju fortfarande att jag var kär i honom, så dum som jag var tog jag ju tillbaka honom 2 månader senare. Samma sak då så bröt han ner mig sakta men säkert och fick mig att känna mig oälskad och otillräcklig. Vi blev bjudna på fest och han ville gå som det "perfekta paret" så jag var tvungen att sminka mig, jag var tvungen att göra mig fin, för annars skulle inte han prata med mig under hela kvällen, sagt och gjort, jag gjorde mig fin. Men alkohol har aldrig varit min grej, så jag gick där ifrån, varpå mamma ser honom dyngrak ute på gatan, han blev portad, han började bråka med mig, han hotade med massa olika saker och sen hörde jag inte mer av honom förns dagen därpå när han smög in och hämtade sina saker för att sen undvika mig i en vecka (trots att vi såg varandra varje dag i skolan) för att sen göra slut. Jag var ganska tydlig med att: "du ska inte tro att du kan komma och krypa om 2 månader igen" sagt och gjort, sen hördes vi inte mer.
 
För att göra denna redan långa story kort så beror min ilska på all skit jag fått gå igenom, alla människor som smutskastat mig och fått mig att känna mig otillräcklig. Jag mådde bra, i 7 månader efter att jag träffade min nuvarande pojkvän, men när nyförälskelsen lägger sig kommer spökena krypandes tillbaka. Allt jag fått genomgå har lett till att jag smutskastat mig själv, nedvärderat mig själv, satt upp en bild på en misslyckad trasig tjej som egentligen förtjänar all lycka i världen. Den tjejen som tagit sig igenom det mesta folk annars väljer att avsluta med att ta livet av sig. Jag inser nu att jag är stark, att jag förtjänar att må bra. Jag förtjänar att vara lycklig och inte behöva gå och vara arg på mig själv för något som andra utsatt mig för, jag är klar med detta nu, jag ska bli den lyckligaste tjejen i världen, för det förtjänar jag!
 

student - funderingar

2014-03-19 @ 11:17:12
Ja, det stod klart för mig ganska tidigt att jag inte kommer ta studenten, över huvud taget. Tråkigt, för det har varit ett av mina största mål genom livet, men så är det och det får jag acceptera.. Men nu är det ju så att jag är tillsammans med en kille som är ett år yngre än mig, som om lite mer än ett år står där nervös, småfull och supertaggad på att ge sig ut i det vuxna livet. Jag kan komma på mig själv ibland med att hata honom för det, hata att se honom lyckas när jag själv misslyckats. Jag hatar ju inte egentligen, men mitt eget misslyckande förvandlas till hat. Men det är slut med det nu, för jag är stolt över honom, stolt över att han klarat av alla dessa år i skolan trots motgångar. En mer stolt tjej går nog inte att hitta. Jag unnar honom den dagen, den dagen kommer vara hans och bara hans. Den sista dagen i det ungdomliga livet. Jag kommer att stå vid hans sida, stolt och mäkta lycklig över hans lyckande, jag kommer gråta på hans axel och älska honom ännu mer just denna dag. Det är han värd, han är värd att bli älskad varje dag, men lite extra just den dagen. Jaa, han är värd det! 

När vet man att det är dags att släppa taget?

2014-03-05 @ 22:18:06
Det vet man nog aldrig. Men jag fick en sådan uppenbarelse och det är nog dags nu.
 
Man ska avsluta när man är på topp, är det inte så dom säger? Well, det har redan börjat gå utför här. Det är dags nu, att släppa taget och blicka framåt åt något bättre, något som kan få mig att må bra istället för att dra ner mig i djupare tankar. Ja, det är dags nu.

SEMLOR

2014-03-04 @ 17:52:00
 

26 februari

2014-02-26 @ 18:56:29
Dagen idag har varit seg, men ändå gått så jävla snabbt.
 
Började med att gå upp och äta frukost tillsammans med mitt ♥ för att sen kramas lite i sängen innan han åkte vidare till skolan. Själv somnade jag om och vaknade inte förns halv 10 när min kontakt på soc ringde och väckte mig. Jag gick upp, tog ut hunden och åt lite mer frukost. Efter det väntade jag in klockan och åkte till stan för att möta upp Jesper för att springa lite ärenden innan jag mötte upp Mamma med familj på banken. Handlade lite och sen åkte jag hem och nu sitter jag här. Har dessutom precis klickat hem världens sötaste klänning, den var verkligen 'to die for'. 
 
 

Hårdrockare!

2014-02-25 @ 16:15:50
 
Yes! Där har ni mig, ca 7 månader gammal! Hade ju stil redan på den tiden, och sjunga kunde jag också! 

Kaos

2014-02-23 @ 09:39:35
Börjar dagen med att vakna upp ur den hemskaste dröm någonsin. Något i stil av att bli jagad av en terrorist med lastbil. Hoppa över elstängsel och kohagar in i skogen för att fly. Nej usch.. 
Förutom det så är allt bara totalkaos i mitt huvud. Känslor hit, känslor dit, glåpord hit och glåpord dit. Känner mig oönskad och ovärdig.
En usel start på en annars fin söndag..

Om

Min profilbild


Hej ! =)
Denna blogg är till för att dela mina bilder, på ett annat sätt än via facebook. Jag hoppas ni kommer att tycka om den, och komma tillbaka för mer bilder och förhoppningsvis videoklipp! http://emiliijah.blogg.se/

RSS 2.0