Det blir för mycket ibland

och hela huvudet börjar snurra av alla tankar.
 

Ibland undrar jag varför just jag, Emilia Lindh, blivit vald att leva ett liv på jorden.
Varför jag av alla människor i min omgivning haft så mycket problem och motgångar.
- Jag menar, det finns flera miljoner människor, och dom flesta verkar vara bekymmerslösa, varför inte jag också?
 
Ibland tänker jag på ifall livet egentligen är värt allt slit, ifall man får nått tillbaka för alla motgångar i livet.
 
Jag har inte mycket att leva för egentligen, men det lilla jag har, är mitt allt. 
- Det ända jag kämpar vidare för, jag gav upp mig själv för länge sen. 
Idag lever jag endast för mina två extremt fina familjer, och min otroligt underbara pojkvän, för några vänner har jag inte.
 
Jag vill inte påstå att jag är mobbad, inte längre. 
Det fanns en tid då jag var det, men det ligger bakom mig nu.
Jag är inte mobbad, men jag har inga vänner, inte en enda jag kan öppna upp mig för, ingen jag kan vara mig själv inför, förutom min familj och min pojkvän.
- Jag säger inte att jag inte är tacksam över att jag har dom, för det är jag. 
Jag älskar dom mer än allt annat i hela världen, och det hoppas jag att dom vet om.
 
Men ibland vill man ha mer än bara familjen att lita på, man behöver människor i sin egen ålder, en sann vän.
 
 

Kommentarer
Postat av: Bullen

Du kommer alltid ha mig. <3

2013-06-26 @ 16:06:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0